Som vanligt igen

Tisdag morgon och Lars är på väg tillbaks till västkusten. Det var trevligt att umgås med honom en hel helg. Nu tar det bog till september innan vi ses igen. Efter det drar han till Australien i sex månader, huvva!

Men livet går vidare. Undrar hur det är med min vän som ligger i Uppsala, nyopererad. Jag kommer ihåg själv hur det var, jag var inte så kaxig de första dagarna, såret läckte och alla agrafferna slet och drog, men det blev ju bättre så sakteliga.

I går var jag ute på "långpromenad", hela fem kilometer. Det var första gången på flera år som jag klarade det, utan allt för starka kramper i benen. Än finns det hopp! I dag tar jag nog cykeln, det går bättre. Har cyklat varje dag i tre år nu, mer eller mindre.

Det får räcka så här nu.

Carpe diem