Sorgedag

I morse ringde telefonen tidigt, innan jag steg ur sängen.
Det var storasyster till en av mina bästa vänner och jag hade direkt på känn att något alvarligt hade hänt. Och mycket riktigt, med gråten i halsen berättade hon att brodern hade gått bort under natten. Schocken slog till som en klubba i skallen, kan det verkligen vara sant, så där bara? Vi sågs senast i torsdags, sen åkte han bort till sin bror och nu är han borta för evigt. Hur orättvist får livet vara? Jag som äntligen börjat lära mej vad riktig vänskap är, för han var en verklig vän! Han lämnar ett STORT tomrum efter sej.
Vi lärde känna varandra när jag flyttade tillbaks hit till stan, täffades när vi hade tid över, men de sista fem åren har vi setts nästan varje dag och blivit nära vänner. Vi tyckte inte lika om allt, men det är ju inte det vänskap handlar om. Vänskap är för mej ömsesidig respekt, omtanke och närhet. Så var det med Gunnar! Tack för den här tiden!

Contra vim mortis non est medicamen

Moralfrågor

Hörde på nyheterna nu på morgonen om en kammaråklgare som gjot ett konstigt uttalande om våldtäkter. Han lär ha sagt att ett tilltvingat samlag i ett parförhållande ska bedömmas lindrigare! Det här är ju bara hörsägen, MEN rent principiellt, ett nej är ett nej och måste ovillkorligen vara ett NEJ! Manligheten måste kunna kanaliseras på andra sätt, inte genom att förtrycka.

Annars går livet vidare med VM och nyheter om doping. Nu på morgonen meddelas om att en av deltagarn i 100-metersfinalen har åkt fast i ett test. Han är träningskompis med Bolt och då spiller det över på honom också. Trist om det är så! Vad ska man tro? Är det girigheten som visar sej igen?

Släpp dagen fri!

Modstulen

Vad innebär det? Att man har blivit bestulen på sitt mod? Enligt NE betyder "en person (eller ett husdjur) som tynade bort och tycktes ha blivit berövad sin livslust". Så illa var det väl inte för mej igår, men något åt det hållet. Hade inte lust med någonting. Vet inte vad det berodde på, men ibland, inte ofta, känns det sådär, modstulet. När jag var barn och det kändes så där, sa mamma alltid: "Är du kolimellan i dag?". Hon sa det alltid med ett leende och eftersom jag inte riktigt förstod vad det stod för, gick det snart över. Melankoli är ju inget att stå efter. OK, modstulen gårdag har idag bytts mot "modfullhet"!

Så nu ska jag åter pröva mina vingar och se om jag kan släppa den här dagen fri!

Hoppas ni gör det samma!

Sommar och sol

Vilken underbar morgon, solen skiner och vi får ännu en fin dag! Det kan vi behöva efter allt regn.

Däremot börjar det dyka upp orosmoln vid horisonten, och då tänker jag inte på vädret. Regeringen hotar med att försämra möjligheten till sjukersättning, dvs gamla sjukpensionen. Jag blev erbjuden detta av Försäkringskassan i januari, skrev på ansökan i mars, har ännu inte fått något beslut och nu undrar jag, vad händer??????? Varför föreslår FK själva en åtgärd och sen förhalar beslutet????? Ja, jag behöver inte slå in öppna dörrar här, ni som känner mej vet hur jag mår. Men många frågetecken blir det!

Nu är det helg igen och avslutning på Torgfesten. Mitt deltagande kommer att begränsa sej till kräftskivan på torget i morgon. Vi är sju stycken som ska träffas och sörpla kräftor och vi lär inte bli ensamma, ca 350 ytterligare kommer. Trevligt ska det bli!

Fånga inte dagen, släpp den fri!

Den som gör en resa......

I går åkte jag till hemvändardagen i Bjurbäcken. Som omväxling sken solen och det blev en härlig tur genom sommarlandskapet, med en massa olika dofter. Blir lika lycklig varje gång.

Fick en fundering under färden. Den handlade om hur vi namgav våra familjer i vår släkt. På mammas sida sa vi alltid hustruns namn först, t ex Ella o Einar, men på pappas sida var det tvärs om! Är det alltid så, eller? Det kanske bara råkade bli så.

Nå, väl framme i Bjurbäcken var det full rusch, inte så mycket folk som det brukar va, men jag träffade min gamle lekkamrat och fick lite mer kött på benen om gamla tider. Med min bakgrund är det nyttigt med fakta att fylla luckor i tillvaron.
Jag blev också glad att se ett äldre par som jag träffat på denna tillställning alla år jag varit där. Dom börjar bli gamla nu, man är fortfarande klara i knoppen. Har nu flyttat från "landet" in till centralorten, åldern tar ut sin rätt. Hon är bland dom snällaste människor jag träffat och dessutom är hon moster till min första stora kärlek, när jag var 10 år.

En sån här dag ger många uppslag till reflektioner. Det här var några, men dom flesta behåller jag själv eller så återkommer jag om det.

Ha dä gôtt!