I går åkte jag till hemvändardagen i Bjurbäcken. Som omväxling sken solen och det blev en härlig tur genom sommarlandskapet, med en massa olika dofter. Blir lika lycklig varje gång.
Fick en fundering under färden. Den handlade om hur vi namgav våra familjer i vår släkt. På mammas sida sa vi alltid hustruns namn först, t ex Ella o Einar, men på pappas sida var det tvärs om! Är det alltid så, eller? Det kanske bara råkade bli så.
Nå, väl framme i Bjurbäcken var det full rusch, inte så mycket folk som det brukar va, men jag träffade min gamle lekkamrat och fick lite mer kött på benen om gamla tider. Med min bakgrund är det nyttigt med fakta att fylla luckor i tillvaron.
Jag blev också glad att se ett äldre par som jag träffat på denna tillställning alla år jag varit där. Dom börjar bli gamla nu, man är fortfarande klara i knoppen. Har nu flyttat från "landet" in till centralorten, åldern tar ut sin rätt. Hon är bland dom snällaste människor jag träffat och dessutom är hon moster till min första stora kärlek, när jag var 10 år.
En sån här dag ger många uppslag till reflektioner. Det här var några, men dom flesta behåller jag själv eller så återkommer jag om det.
Ha dä gôtt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så här tycker jag att det känns, man skall inte gräva för djupt i historien, OM det inte är så att GODA får 1:a plats, min upplevelse av 50-årskalaset är alldeles FANTASKTISKT(räcker så).
SvaraRaderaVi ses/hörs
En liten bokstav som ställer till det(k)
SvaraRaderafantasktiskt, skall vara FANTASTISKT,
nu har stavat rätt, eller hur.
Ursäkta om någon blev illa berörd.
Tack för dina kommenterar i min blogg. Förstår att det var en intressant dag i Bjurbäcken som gav dig en skjuts tillbaka i minnen.
SvaraRadera