Hej igen, nu är det snart en månad sen jag skrev här. Allt har sin gilla gång, livet rullar på i lugn takt, så också på FK. Fick i alla fall förlängd sjukpenning, men pensionen lyser med sin frånvaro. Intet är som väntans tider.
Min minisemester i Strömstad blev skön. Härligt att sitta ute och lyssna på vågornas brus mot stranden, väldigt rogivande. Fick också många samtal om livets djupare frågor. Älskar att gå under ytan och bolla olika värderingar och fundera i andra banor. Det bättrar oftast på självinsikten.
Nu har hösten verkligen kommit, min värsta tid kommer nu. Försöker intala mej att "Det är bara några månader tills det ljusnar igen". Visst går det, men det är ändå tungt för en som vill leva Här och Nu. Men jag har ju min korsordsgrupp som träffas varje dag där vi ser varandra, alltså finns vi! Det finns dom som har det värre!
Nu får det vara slut på gnället.
Släpp dagen fri!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skall försöka tänka ut nåt, att det finns ett ljus varje dag, men att det är av olika längd. Korta dagar, lite ljus. Man får glädja sig åt det lilla ljus som där finns, det fina i livet är att vi interlokutörar med varann.
SvaraRaderaSes på teatern, Augustus